Fimo - the lera that keeps on giving

Det här inlägget handlar om min nyaste stora kärlek: polymerlera. Om du inte vet vad det är så tycker jag absolut inte att du ska skämmas för det. Men vad jag tror att du känner till är Cernitlera, som är det märke av polymerlera som råkade bli populärt i Sverige när jag var barn.

Cernitlera kunde man knåda till små vanskapta men färgglada figurer som man sedan härdade i ugnen och gladde sina föräldrar med, och det var ungefär det jag kände till om ämnet tills för några månader sedan.

The journey of a thousand inköp i olika webbutiker begins with a single step

Då letade jag nämligen efter sätt att tillverka egna dockskåpsminiatyrer, och snubblade över Youtubekanalen SugarCharmShop. Denna kanal tillhör Tanja, som är någon slags kreativt geni - hon gör små dockskåpsminiatyrer i 1:12-skala (mat, köksmaskiner, you name it), målar om dockor, syr dockkläder, gör tvål, målar, gör nagelkonst, ritar och skulpterar. Allt med samma vänliga röst och skickliga handlag.

Jag blev superimponerad, och eftersom jag lider av en grav arts&crafts-hybris som får mig att tro att jag kan bli bra på precis vad som helst om jag bara ger det lite tid så införskaffade jag omedelbart lite polymerlera. Numera är inte Cernit speciellt stora i Sverige utan det är Fimo som gäller, vilket råkar vara det allra första märket som började tillverka denna typ av lera. Fimo ägs numera av Staedler, vilket de flesta känner till som de där som gör de gula pennorna man tuggade på i skolan.

I Sverige har vi ju våra två pålitliga stora hobbykedjor, nämligen Panduro Hobby och Slöjd-Detaljer. På Panduro säljer man Fimo Soft och Fimo Effect, och på Slöjd-Detaljer säljer man Fimo Professional och Fimo Effect. Vad är då skillnaden mellan dessa?

Första inköpen

Startpaket med 23 färger + självlysande

Jag valde att köpa Fimo Soft till att börja med, eftersom jag inte kände mig speciellt "professional", och dessutom fanns den i en massa fina färger. Detta är en mjukare lera som är lätt att knåda och komma igång med. På Panduro kan man köpa ett samlingspaket med flera färger i mindre storlek vilket jag köpte. Dessutom lade jag till ett paket med transparent Fimo. Alla typer av effekter - glitter, skimmer, transparens, steneffekter och ädelstensutseende - går under namnet Fimo Effect. Det finns flera nyanser av transparent Fimo, men på Panduro finns bara den ofärgade. Den är inte "genomskinlig" i ordets rätta bemärkelse, men den släpper igenom ljus.

Jag har en stark kärlek till olika typer av prylar - elverktyg, redskap, allt möjligt. Jag köpte därför också en Fimo Extruder, som är som en slags avancerad vitlökspress för lera. Till den följde det med en vass avlång kniv, vilket krävs om man ska hålla på med polymerlera. Jag återkommer i ett framtida inlägg om Prylar Som Är Bra Att Ha. Kniven är ett avlångt knivblad utan handtag, typ ett stort rakblad. Ett hett tips är att märka upp ena sidan med klistermärken så att man slipper svära för femtielfte gången över att man försökt skära med den trubbiga delen.

Att börja skaaaapa

Fimo Extruder

Så, där satt jag med min lera och min lerpress och funderade på vad jag skulle börja med. Jag bläddrade igenom bruksanvisningen till extrudern som innehöll lite olika förslag på projekt. Jag beslöt mig för att testa ett av dem för att komma igång. Tyvärr tog jag inga bilder under själva processen, så jag har bara foto på slutresultatet. Det finns en massa tutorials för liknande projekt på nätet om man googlar på "fimo extruder".

Conditioning

Det första man måste göra med en bit polymerlera är något som kallas conditioning. Vad man ska kalla det på svenska vete fan. Det går i alla fall ut på att man antingen knådar leran eller kör den några varv i sin pastamaskin, så att alla beståndsdelar mjukas upp och blandas. Från början kan leran vara lite smulig och hård, men efter en stunds bearbetning blir den mjuk och smidig. Mitt projekt krävde att jag konditionerade (nä, det låter konstigt va?) sex olika färger, och redan efter två svor jag att jag så snart som möjligt skulle skaffa mig en pastamaskin för att slippa det där tråkiga knådandet.

För att rulla ut leran jämnt utan en pastamaskin behöver man en kavel, och då inte en träkavel. Fimo och andra lermärken säljer kavlar i akryl, men jag letade upp en plastkavel i mina gömmor som är till för att rulla ut fondant, vilket har fungerat utmärkt till leran hittills. Överlag är det många saker som är till för tårtdekorationer som fungerar bra till polymerlera, men man ska inte gå tillbaka till att använda dem till ätbara grejer efter att man haft dem till lera. Den ska visserligen vara giftfri, men den består av plast & plastmjukmedel, och smakar dessutom apa. Nej, jag har inte ÄTIT av den, men ja.. den fungerar bättre än Stopp&väx om vi säger så.

Det första steget är ibland ett steg bakåt

Mina första försök att hantera leran var lite av en besvikelse - det kladdade fast i skrivbordet, i händerna och i kaveln. Jag har sedermera lärt mig att man alltid plockar upp leran genom att dra under den med sin långa kniv så att den lossnar. Att det fastnade i kaveln från början har jag ingen direkt lösning på - det slutade bara göra det efter ett tag. Kanske att kaveln är full med plastmjukmedel nu? Fimo Soft är just mjuk i konsistensen, vilket gör att den också är lite kladdig. De mörkare färgerna stannar kvar på fingrarna och missfärgar allt annat. Jag lärde mig lite för sent att man alltid startar med de ljusa nyanserna.

Superproffsigt yo

Efter att ha kavlat och stansat ut lera i olika färger körde jag det i extrudern och följde varje steg i beskrivningen. Vad som inte stod i beskrivningen var att det man behövde göra rent extrudern inuti från någon slags smörjmedel, så leran blev lite missfärgad först. Resultatet blev iaf ett fint mönster, som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med. Jag valde till slut att stansa ut några cirklar och göra hål i dem för att kunna ha dem som smycken. Man kan göra hål mha sugrör har jag lärt mig efteråt, men just då hade jag liggande ett litet plaströr som suttit som skydd på en nyinköpt pensel, vilket gick fint att stansa hål med.

Knäcktratt är viktigt nog att få en egen rubrik

Själva cirkeln gjorde jag med en liten utstickare från Staedter som är till för utstansning av kakor. Denna är inköpt på Lyckas Med Mat, en sida som är som knark för de som gillar att shoppa mat&baktillbehör. Där man man till jul köpa en knäcktratt, och därefter aldrig någonsin spilla knäck mer. Om man har som mål att ständigt bli lite, lite lyckligare så är inköp av knäcktratt ett bra medel för det målet.

But I digress. Jag gjorde alltså små platta cirklar med hål, och var lika nöjd med mig själv som Joakim Lamotte är när han gjort mer för att motverka sexuella trakasserier än vad någon människa gjort i hela världshistorien ever. Så fina de blev! Så proffsiga de såg ut! Jag bakade dem i ugnen enligt instruktionerna och blev först lite förvånad eftersom de var så böjliga efteråt. De stelnade dock efter en stund, även om de fortfarande är ganska flexibla.

Det andra projektet

Rå (ja, det heter så) inte superproffsig kiwicane

Nästa projekt var att tillverka en så kallad cane, det vill säga en "korv" av lera med ett genomgående mönster. Denna gång ville jag göra något från SugarCharmShop, så jag valde ut en tutorial för att göra en kiwicane. Vill du testa själv finns den här. Visst ser det enkelt ut? Som att vem som helst bara kan följa instruktionerna och få det lika fint? FEEEEL! På bilderna ser du hur det ser ut när en glad amatör gjort en kiwicane, och hur det ser ut när en glad amatör bränt vid tunna skivor kiwicane i ugnen.

Bränd i mitten.

Men, och det här är en viktig lärdom: SLÄNG INGENTING. Ingen lera alltså. Mer om det framöver, men tro mig, släng inte. Färdiga canes, hur fula de än är, sparas för sig, och allmän skrotlera sparas typ med liknande färger. Lera som inte blivit blandad med något annat sparas förstås för sig. Apropå förvaring förresten: polymerlera innehåller inte vatten så den torkar inte ut, men spara den övertäckt på något sätt för den är en magnet för damm och katthår, speciellt ljusa och transparenta färger. Håll ordentligt rent på din arbetsyta. Våtservetter för bebisar är bäst till detta och kan användas för att göra rent dina redskap och till och med torka av ytan på smutsig lera.

Leran är dock känslig för lång förvaring, framförallt om den förvarats varmt. Färsk lera är underbar att jobba med, gammal lera är ett torrt, smuligt helvete. Mer om det i avsnittet om Fimo Professional.

Detta kan vara nog för denna gång. Vad har vi lärt oss alltså?

Dagens platta visdomar:

• Fimo Soft säljs på Panduro Hobby
• Om man vill känna sig väldigt duktig väldigt snabbt köper man en extruder
• Om man vill känna sig som ett fumligt barn försöker man göra lika fina saker som SugarCharmShop
• Transparenta nyanser (och alla andra ljusa nyanser) bränner lätt vid
• Släng inte lera
• Använd våtservetter till allt
• Ät inte polymerlera 
• Skär inte med den trubbiga delen av kniven
• Köp knäcktratt