Fail och haul. Fast inte i den ordningen.

Så. Jag skulle testa att göra mokume gane. För de av er som följer mig på Instagram eller Facebook är det ingen nyhet, och ni har säkert också sett min storslagna skiss över hur jag skulle förvandla resultatet till ett halsband med pärlor och grejer.

Ahem.

Men vi börjar från början. Mokume gane? Namnet kommer från någon slags teknik för att hantera metall och har adopterats till polymervärlden.
I korthet går det ut på att man skapar tunna lager av lera i fina och/men kontrasterande färger, och sedan distorderar lagren genom att göra avtryck i det översta lagret med ja, nålar, pennor, skruvmejslar, allt vad man råkar ha till hands som blir ett fint avtryck.

När man sedan skär av tunna flak genom att skära längs med lagren så bildas det vackra färgmönster runt de avtryck man gjort. På nedre bilden till höger ser ni först hur det ser ut när avtrycken gjorts i det översta lagret, och på den övre till höger hur det ser ut när man skurit av ett tunt flak.

Övriga bilder visar först hur jag blandat färgerna och sedan staplat dem i lager. Ett enkelt sätt att hitta matchande färger är att ta färger som inte alls matchar, och blanda dem med lika stora delar av något annat, i det här fallet koppar och terracotta. Risken med att blanda i för mycket av "något annat" är att det blir för lite kontrast, vilket det blev här. Jag lade därför till en ljus färg (Fimo Professional Champagne) samt svart med skimmer från min senaste haul. Totalt alltså fem färger, som ni ser på bilden. Bilden är tagen innan min dotter tuggade frejdigt på den rosa bollen.

Lagren tunnar man sedan ut genom att köra genom pastamaskinen eller kavla, dela dem, stapla igen, osv tills de är så tunna som man vill ha dem.

The great disappointment

Jag var skitnöjd med mönstret jag åstadkommit, och efter att jag skurit av ett litet testflak så var jag fast övertygad om att det här skulle bli ett statement necklace som världen sent skulle glömma. Problemet var dock ganska uppenbart: jag har aldrig testat det här förut (förutom den på bilden till vänster, en pytteliten testomgång med en stämpel, som min make tycker är fin eftersom den ser ut som ett monster) och jag har inte alls något handlag med det här. Så det gick åt skogen.

Jag besparar er bilder av eländet, låt oss minnas mitt första försök till mokume gane med värdighet och bara ha bilden på hur fint det var innan jag råkade slakta den.

Postmannen lämnar alltid två paket

Så kom det ett paket i brevlådan. Eller nej, det kom två. Det första var från Habercraft i Englan och innehöll en komplett uppsättning av Fimo Effect metallicserien, inklusive röd, grön och blå metallic som inte säljs i Sverige, förmodligen av en mycket god anledning.

Men jag är en completist och kan därför inte motstå att köpa hela serien, åtminstone för att testa. Det vore förstås mycket retligt om typ röd metallic skulle bli min absoluta favorit. (Men då misstänker jag starkt att Karolina på Hobbyrian skulle vara vänlig nog att ta in den åt mig.) Deras rena pärlemorfärg gillar jag dock väldigt mycket, den är precis som den transparenta fast med en massa skimmer.

Julie Picarello

Paket nummer två kom från Wordery i England och var intressantare: boken Patterns in Polymer av Julie Picarello. Boken handlar enbart om mokume gane, och på sidan 34 fanns alla bra tips och råd som hade räddat mitt projekt om jag hade följt dem. Om jag hade gett mig till tåls i några timmar så hade jag alltså kanske hade haft mitt statement necklace nu.

Boken är verkligen ett nöje att läsa, Julie Picarello är något av en guru när det gäller denna teknik och hennes exempelgrejer är otroligt fina. Det innehåller väldigt konkreta tips som gör att jag känner mig ganska väl peppad inför nästa försök med mokume gane, trots misslyckandet. Och om jag misslyckas med det också, så... ja, jag kan åtminstone laga mat och jag är snäll mot djur. Alltid något.


(om någon undrar så ja, jag experimenterar med olika collage-appar för att att sätta ihop mina bilder)