Now it is beginning of a fantastic story!!

Idag tänkte jag berätta om ytterligare en videotutorial som jag hittat och använt mig av, nämligen denna:



Jag gillar att göra sprites från datorspel som pärlplattor, och tyckte att det verkade vara en skitkul idé att översätta det till polymerlera. Efter att ha funderat en halv sekund valde jag att göra en av drakarna i Bubble Bobble, mitt absoluta favoritspel på den tiden då det fränaste ballaste man kunde ha var en Amiga 500.

Men först krävdes det ytterligare inköp. I videon används en extruder, och det hade jag ju redan, men de där små diskarna med mönstret som man pressar ut genom hade jag inte i rätt sort. Så intet ont anande letade jag upp webbsidan som sålde den där lilla gula disken som ni ser i videon...

... och drabbades av den stora förälskelsen. I form av en Lucy Clay Czextruder Heavy Duty XXL. Jag, som älskar prylar, möttes av en syn jag sent ska glömma: en stor, heavy duty, oförstörbar extruder i tjeckisk design som KAN KOPPLAS TILL EN FRIGGIN BORRMASKIN! Be still my heart. Den är rejäl, den eliminerar alla problemen med en vanlig extruder (att leran missfärgas, att lerkorvarna liksom blir snurrade, att man blir trött i armen och får skavsår). Men den kostar därefter. 150 Euro för en "all in one" med en XXL heavy duty med medföljande platta att montera fast den i så att man har armarna fria, och en tving att montera fast den i bordet med, plus 5 paket av Lucy Clays speciella diskar.

De där diskarna ja. Det var ju det jag kom dit för att köpa. Och motvilligt medgav jag att en Czextruder inte fanns i min budget. Men en disk nummer 2 som är den gula sorten med fyrkanterna hade jag iaf råd med, den kostar en hundring. Plus en extra hundring i frakt, vilket visserligen är lite saftigt, men då kom den å andra sidan levererad till dörren tidigt nästa dag vilket bannemig är imponerande. På bilden ser ni övriga diskar, minus disk 9 och 10 som kommit senare. Man kan göra en stor mängd roliga mönster med dessa, och vill man ha inspiration så har de målarböcker med mönster att ladda ner från hemsidan.

Lucy själv är 15 år gammal enligt en tutorial, men kanske att hon blivit äldre sedan dess. Coolt i alla fall.

Let's make a journey to the cave of monsters! Good luck!

Så jag monterade in disken i min Fimo extruder, vilket jag kunde göra eftersom tydligen alla diskar passar i alla extruders, eller nästan åtminstone.

Men den här gången tänkte jag inte använda Fimo Soft, utan Fimo Professional. Att det blev så var mest en slump, jag var på kurs nära Slöjd-Detaljers butik och de har inte Fimo Soft. Professional är en linje med leror som ersatt den tidigare Fimo Classic. När jag har googlat lite på det här så verkar det ligga till så här:

• Fimo uppgav att Professional var identisk med Classic förutom färgen som har ett speciellt blandningssystem
• Professional kom, och var inte alls samma sak som Classic
• Butikerna (inte webbutiker drivna av folk som håller på med polymer själva, men typ Slöjd-Detaljer) tror fortfarande att det är samma sak, och aktar man sig inte kan man få ett torrt gammalt paket med  Fimo Classic trots att man tror att man köper Professional. Ask me how I know.

Men jag lyckades till slut införskaffa det jag behövde. För att fylla ut runt figuren blandade jag lite Fimo Effect transparent med en gnutta av den gröna färgen som jag använde till Bub. Och så började jag konditionera min Professional i pastamaskinen. Vilken skillnad mot Fimo Soft! Där Soft har en ganska kladdig yta är Professional nästan som vinyl, men trots det alldeles smidig och fin att jobba med. Den blandar sig väl, och behöver bara 2-3 varv i pastamaskinen för att bli färdig att jobba med. Från och med nu är det endast Professional som gäller för mig.

Enligt Staedler ska man kunna blanda alla färger i färgskalan med bara 5 grundfärger plus vit och svart, men det finns andra färdiga nyanser också. Jag gillar idén med att kunna blanda allt, men det är trevligt att kunna shoppa färger direkt i hyllan också.

As god is my witness, I will never extrude manuellt någonsin igen

Så var det dags att använda min extruder lite mer intensivt än vid mitt första projekt. Omgång efter omgång vevades ut, och jag fick successivt allt mer ont i händerna och började alltmer tappa livslusten. Fy satan vad tråkigt det var. Och tungt av bara helvete! När allt var klart hade jag stora blåsor i händerna, trots att jag använde makens skyddshandskar. Men nu hade jag det jag behövde för att bygga min figur. Som modell använde jag min pärlplatteversion av Bub som jag har gjort tidigare. Innan jag insåg hur jobbigt det var hade jag tänkt göra Bob också, men alltså för helvete. Nej.

När man pressar ut leran ur en extruder blir strängarna hela tiden vridna eftersom leran vrids runt av grejen inuti som trycker fram leran. I en Czextruder finns inte det problemet, eftersom en Czextruder är perfekt och underbar. Man får liksom vrida tillbaka dem lite när man ska bygga. Och det sista som kommer ut i varje omgång är lite missfärgat och kan inte användas. Bah!

Figuren på bilden är en sisådär 8-10 cm i diameter (jag har väldigt dåligt ögonmått). Som ni ser tappade jag tålamodet i slutet och slabbade bara på mer transparent lera för att åstadkomma en cirkel. Den svarta randen runtom Bub gjorde jag genom att göra ett mycket tunt svart ark med lera, typ 7 i pastamaskinen (redan nr 6 är rätt jobbigt att hantera) och noggrant klä figuren med det. Jag använde en brevöppnare och den trubbiga delen av min kniv för att peta in den ordentligt överallt.

Reducering

Så var det dags för reducering. Jag hade läst att det fanns tips för att använda typ locket på Pringlesburkar för att reducera runda canes, men det här var lite för stort för det. Så jag gjorde så noggrant jag kunde, pressade ihop den på mitten ("choking the cane", låter inte alls som en metafor för onani) och drog ut mot sidorna. Trots det gick det mycket lera förlorat eftersom mönstret liksom sugs in i mitten på båda sidor. Men eftersom den var så stor från början blev det ändå en hel del kvar.

Klart!

Till slut hade jag en liten mini-Bub som visserligen var en liten aning skev, men faktiskt rätt snygg om jag får säga det själv. Vad säger ni?

Den är inte bakad ännu, innan dess är den inte transparent.


För att visa hur transparent lera ser ut när den är gräddad har jag lagt till en bild av en blomcane som jag gjort enligt en tutorial i tidningen Polymer Café, där jag dels omgivit den med transparant lera, dels blandat med pärlemor, som jag i efterhand insåg också var transparent fast med skimmer i. Polymer Café är en riktigt bra tidning tycker jag, bra blandning mellan inspiration och tutorials. Vad heter egentligen tutorials på svenska? Nå.

Det var en föredömligt lätt tutorial att följa, och som synes kan till och med en nybörjare som jag få till en riktigt snygg blomcane.