Recension - The Art of Polymer Clay Millefiori Techniques

Hej! Nu börjar det bli alldeles för längesedan jag skrev något. Förutom att jag har roat mig med en akut och smärtsam rotbehandling av mina tydligen genomruttna tänder och lite annat spännande så försöker jag bygga ihop en video, vilket är lite av en utmaning för någon som aldrig gjort det förut. Så försök hålla era förväntningar inför min stundande Youtube-debut på rimliga nivåer är ni snälla.

Men innan jag gör min entré som internationellt Youtubefenomen så tänkte jag att jag skulle skriva lite om en bok jag precis läst. The Art of Polymer Clay Millefiori Techniques är skriven av Donna Kato som är en mycket känd polymerkonstnär.

Millefioriteknik är från början en teknik som används av glaskonstnärer, men samma teknik kan användas för polymerlera. Det innebär helt enkelt att man gör genomgående mönster i leran, vilket jag har skrivit om tidigare. 

Boken börjar med att gå igenom grunder kring polymerlera, som redskap, hantering, förvaring, conditioning och så vidare. Den går därefter vidare till de grundläggande former som man använder för att bygga upp millefioristavar, som jellyrolls, randiga stavar med mera. För varje sektion finns det olika projekt man kan följa, samt inspirationsbilder från hennes egna och andra alster där de olika teknikerna används.

Tvära kast

Boken gör i mitt tycke ett ganska tvärt hopp från mycket grundläggande tekniker, via mer komplexa mönster som blommor och... fler blommor, till ansiktsstavar, vilket är betydligt mer komplext. Jag hade väldigt gärna sett fler mellansvåra projekt - även om de flesta projekt verkar vara roliga och jag gärna ger mig på och testar dem så tycker jag inte att min kunskap kring millefiori riktigt har tagit något större kliv framåt.

But who's counting?

Kanske är problemet att boken inte riktigt vet vad den har tänkt sig för läsare. Är det fullständiga nybörjare den vänder sig till? De har säkert nytta av sektionen om grunderna kring polymerlera men lär bli förvirrade över beskrivningar som "as if you were making a tube bead" som dyker upp redan i allra första projektet.
En rutinerad polymerist (polymeratör? polymerator?) vet förstås hur man gör tube beads, men om boken är tänkt att rikta sig enbart till de som redan har kommit en bit på väg så känns de onödigt att dedikera en femtedel av boken till det mest grundläggande (då har jag inte ens räknat med sektionen om hur man gör Skinner blends) - dessa sidor hade istället gärna fått innehålla ett par till projekt på medelsvår nivå!

Just Read The Instructions

Överlag hade boken haft stor nytta av lite vänlig men bestämd editering. Beskrivningarna är ofta långa, röriga, innehåller felaktiga sidreferenser, opedagogiska bilder (om projektbeskrivningen hänvisar till "green clay" så blir det väldigt virrigt om leran på bilden är gul), temperaturangivelser enbart i Fahrenheit, långa klumpiga textavsnitt och instruktioner som går emot sedvanliga rutiner kring polymerlera utan att lämna någon förklaring.

Fantastiska fjädrar

(Till exempel så ska man i flera projekt bränna leran i 30 minuter, lägga till mer lera och sedan köra i 15 minuter, därefter ska det vara klart. Vanligt är att man gör tvärtom, eller kör i 30 + 30 minuter - det jag har fått lära mig är att man ska säkerställa att all lera varit i ugnen i minst 30 minuter. Varför man ska göra annorlunda förklaras inte. )

Sammantaget

Jag är mest entusiastisk kring att testa att göra fjäderstavar, men också en hel del av de andra projekten. Boken är rikligt fylld med inspirerande projekt och matnyttiga tekniker, men jag hade dock gärna sett lite mer teknisk information kring hur man gör större, mer komplexa stavar. Om någon känner till andra böcker som jag borde läsa så hojta till i kommentarerna eller på Facebook!