Jag är en tandborste, tandborste, här kommer jag

... och efter att ha läst titeln har nu samtliga småbarnsföräldrar tandborstlåten på repeat i huvudet. Varsågoda!

Färdigslipad med ny metod, och polerad med Dremel

Jag har blivit upplyst om att det finns ännu bättre sätt att automatisera slipningen på än metoden med Dremel som jag skrivit om tidigare. I polymerforumet för Skandinaver på Facebook (där jag varmt rekommenderar att du går med om du gillar polymerlera) dök frågan upp om hur folk går till väga med slipning och polering, och Eva Eriksen från Danmark berättade att hon en gång i tiden uppfann en slipmaskin baserad på en eltandborste. Beskrivningen finns här (på engelska), och jag ser ingen egentlig mening med att upprepa den här i bloggen - om ni absolut vill se det göras sämre och slarvigare kan ni väl höra av er i kommentarsfältet. Spana gärna in Evas hemsida, där finns en imponerande samling med länkar till tutorials för olika polymertekniker.

Kan själv?

Efter att ha läst om uppfinningen var jag så uppspelt och otålig att jag riskerade att väcka hela familjen genom att rota igenom badrumsskåpet på jakt efter tandborsthuvuden strax efter midnatt inatt. Både min man och jag har varsin eltandborste av samma märke fast olika modeller, men jag använder väldigt sällan min. As luck would have it så skrapade jag ihop precis 6 stycken huvuden, samma som antalet grovlekar jag har av sandpapper. Gud vilken konstig mening det där blev. Men jag ser inget sätt att reparera den.

När jag säger "skrapa ihop" så innebär det att jag även plundrade 3 stycken tandborsthuvuden från min man. Han vet inte om det, så det här är ett test för att se om han verkligen läser min blogg. JAG SKA KÖPA NYA ÅT DIG ÄLSKLING, JAG LOVAR!

Kan själv!

När man är bebisförälder så förändras tidsuppfattningen en del. Jag kan därför inte säga hur lång tid det tar att skapa en egen tandborstslipmaskin i traditionella tidsenheter som sekunder och minuter.

Istället mäter jag tiden i det antal bebistupplurar som krävs för att få något gjort. I det här fallet tog det blygsamma en enda bebistupplur att både montera ihop slipmaskinen och testköra den med en cabochon (tror jag att det heter) som jag gjorde igår. Det är den ni ser i början av inlägget och den är gjort med metoden mica shift som jag tänker skriva mer om framöver.

Slutomdömet

Det här är cabochonen från början
av inlägget före slipning.

Tandborstslipen har många fördelar jämfört med både handslipning och slipning med Dremel. Det går snabbt och enkelt, men inte så snabbt som med Dremeln, så man riskerar inte slipmärken vid slipning med grövre papper. Det skvätter mindre. Det behövs ingen sladd.

Man kan fortfarande använda tandborsten till tänderna - det är bara att byta tandborsthuvud till ett som inte är fullt med smältlim och slippapper.

Slippappret räcker längre, så även om det är ganska enkelt att bara dra av pappret och byta till nytt (jag har redan testat eftersom jag råkade få smältlim på ett av dem efter montering) så behöver man inte göra det speciellt ofta jämfört med Dremeln, och faktiskt också jämfört med handslipning tror jag. För att verkligen få slippappret att räcka länge är det viktigt att doppa i vatten ofta medan man slipar för att få bort polymerpartiklar från pappret.


Jag är väldigt nöjd med min nya slipmaskin, och den kommer väl till pass i helgen då min brorsdotter kommer på besök och skall pyssla med mig hela helgen (det vet hon inte om ännu).