Nu jävlar

Tjoho! Nu blir det Youtubedebut! Kom för de höga förväntningarna, stanna för de hastigt förbiskymtande glimtarna av min urringning. Och tryck like, det är tydligen viktigt om jag ska bli ett megastort Youtubefenomen. Och det vill jag ju bli.


Videon handlar om den grundläggande tekniken Skinner blend, som är viktig att kunna när man håller på med polymerlera. Jätteviktigt. Titta nu på videon.

Den handlar också om halsbandet här till höger. Eftersom det är gjort med Skinner blend. TITTA NU DÅ!

Det är ju helt barockt

Ohoj! Nu har jag köpt saker igen. Den här gången på Slöjd-Detaljer, dit jag egentligen bara gick för att stocka upp med vit Fimo Professional, men som vanligt slank det mer ett par andra saker i korgen. Eftersom har en del andra spännande utgifter framför mig den här månaden (en rotfyllning) så blev det just bara en enda grej till - I'm nothing if not måttfull och balanserad.

Så vad köpte jag då? Jo, en Fimo mönstermatta med mönstret "Baroque". Jag har inte sett dem på Slöjd-Detaljer förut, men de har säkert legat där och gömt sig i ett mörkt hörn även tidigare. Det fanns ett par andra mönster av samma märke, men det finns ett betydligt större utbud i Hobbyrians webbutik under kategorin Verktyg/Stämplar och Textur.

Mönstret är väldigt fint, och man kan använda båda sidorna av mönstermattan för en upphöjd respektive nedsänkt effekt.

Upphöjd effekt - perfekt att dekorera med mica. Tyvärr
den sida som har kvarvarande klisterrester

Det som var mest barockt med mönstermattan var dock att den jättestora etiketten på framsidan som satt tvärs över mönstret var fastsatt med ett lim som BARA INTE GICK ATT FÅ BORT SATANS HELVETE.

Jag drog bort etiketten försiktigt. Hälften satt kvar. Jag tog bort även denna del. Kvar blev vita pappersrester. Jag pillade bort dessa med naglarna. Kvar blev kladdiga limrester. Jag tvättade med nagellacksremover. Fortfarande kladdigt. Jag tvättade med ren aceton. Fortfarande kladdigt. Om NASA är osäkra på vilket material de ska ha i limfogarna på sin nästa rymdfärja så kan de vända sig till Fimo Staedtler för tips.

Det är förstås inte på grund av något speciellt känsligt sinne för estetik som jag vill ha bort limresterna. Leran fastnar! Resten av mattan går att använda helt utan släppmedel, men delen med limresterna måste jag preparera med liberala mängder majsmjöl för att inte leran ska fastna. Det är såklart inte hela världen MEN ÄNDÅ. Så onödigt.

Nedsänkt effekt

Förutom denna mycket störiga detalj så är jag väldigt nöjd med min mönstermatta. Den har samma bredd som Fimos pastamaskin vilket gör det enkelt att köra den tillsammans med lerark i maskinen för ett ordentligt mönsteravtryck (här hade det varit extra trevligt om inte leran fastnade i limhelvetesresterna). Båda sidor ger ett fint och detaljrikt mönster. Ska man dekorera med glimmer (mica) så är nog sidan som ger upphöjd effekt att föredra.

Jag har inte testat att använda resin, men jag kan tänka mig att det är ett användningsområde för sidan som ger nedsänkt effekt. Jag har funderat mycket på resin på sistone. Som man ju gör. Det jag funderar mest på, förutom vilka märken som kan vara bra, är om det är värt besväret att köpa UV-härdande resin och en liten UV-maskin, samma princip som till vissa typer av gelbaserade nagellack. Jag kommer förstås meddela mitt beslut här, i Platta Saker Daily News.

Så, sammanfattningsvis, mycket trevlig mönstermatta som dessutom är otroligt billig, men med ett envist klister efter etiketten som förtar en del av den initiala glädjen. And I am all about den initiala glädjen.

För övrigt är det här varma vädret en seriös glädjedödare för mig som nybliven polymerist. Allt är mjukt och smetigt och kladdigt (that's what she said!) och det är fingeravtryck på precis allting. Kanske läge att ta itu med färgövningar från en bok som snart kommer recenseras här i Platta Saker Tycker Till?

Recension - The Art of Polymer Clay Millefiori Techniques

Hej! Nu börjar det bli alldeles för längesedan jag skrev något. Förutom att jag har roat mig med en akut och smärtsam rotbehandling av mina tydligen genomruttna tänder och lite annat spännande så försöker jag bygga ihop en video, vilket är lite av en utmaning för någon som aldrig gjort det förut. Så försök hålla era förväntningar inför min stundande Youtube-debut på rimliga nivåer är ni snälla.

Men innan jag gör min entré som internationellt Youtubefenomen så tänkte jag att jag skulle skriva lite om en bok jag precis läst. The Art of Polymer Clay Millefiori Techniques är skriven av Donna Kato som är en mycket känd polymerkonstnär.

Millefioriteknik är från början en teknik som används av glaskonstnärer, men samma teknik kan användas för polymerlera. Det innebär helt enkelt att man gör genomgående mönster i leran, vilket jag har skrivit om tidigare. 

Boken börjar med att gå igenom grunder kring polymerlera, som redskap, hantering, förvaring, conditioning och så vidare. Den går därefter vidare till de grundläggande former som man använder för att bygga upp millefioristavar, som jellyrolls, randiga stavar med mera. För varje sektion finns det olika projekt man kan följa, samt inspirationsbilder från hennes egna och andra alster där de olika teknikerna används.

Tvära kast

Boken gör i mitt tycke ett ganska tvärt hopp från mycket grundläggande tekniker, via mer komplexa mönster som blommor och... fler blommor, till ansiktsstavar, vilket är betydligt mer komplext. Jag hade väldigt gärna sett fler mellansvåra projekt - även om de flesta projekt verkar vara roliga och jag gärna ger mig på och testar dem så tycker jag inte att min kunskap kring millefiori riktigt har tagit något större kliv framåt.

But who's counting?

Kanske är problemet att boken inte riktigt vet vad den har tänkt sig för läsare. Är det fullständiga nybörjare den vänder sig till? De har säkert nytta av sektionen om grunderna kring polymerlera men lär bli förvirrade över beskrivningar som "as if you were making a tube bead" som dyker upp redan i allra första projektet.
En rutinerad polymerist (polymeratör? polymerator?) vet förstås hur man gör tube beads, men om boken är tänkt att rikta sig enbart till de som redan har kommit en bit på väg så känns de onödigt att dedikera en femtedel av boken till det mest grundläggande (då har jag inte ens räknat med sektionen om hur man gör Skinner blends) - dessa sidor hade istället gärna fått innehålla ett par till projekt på medelsvår nivå!

Just Read The Instructions

Överlag hade boken haft stor nytta av lite vänlig men bestämd editering. Beskrivningarna är ofta långa, röriga, innehåller felaktiga sidreferenser, opedagogiska bilder (om projektbeskrivningen hänvisar till "green clay" så blir det väldigt virrigt om leran på bilden är gul), temperaturangivelser enbart i Fahrenheit, långa klumpiga textavsnitt och instruktioner som går emot sedvanliga rutiner kring polymerlera utan att lämna någon förklaring.

Fantastiska fjädrar

(Till exempel så ska man i flera projekt bränna leran i 30 minuter, lägga till mer lera och sedan köra i 15 minuter, därefter ska det vara klart. Vanligt är att man gör tvärtom, eller kör i 30 + 30 minuter - det jag har fått lära mig är att man ska säkerställa att all lera varit i ugnen i minst 30 minuter. Varför man ska göra annorlunda förklaras inte. )

Sammantaget

Jag är mest entusiastisk kring att testa att göra fjäderstavar, men också en hel del av de andra projekten. Boken är rikligt fylld med inspirerande projekt och matnyttiga tekniker, men jag hade dock gärna sett lite mer teknisk information kring hur man gör större, mer komplexa stavar. Om någon känner till andra böcker som jag borde läsa så hojta till i kommentarerna eller på Facebook!

Hon kom som ett yrväder...

.... en junidag kring lunch och hade en rosa väska med Totorohänge i släptåg.

Jag pratar förstås om min fantastiska åttaochetthalvtåriga brorsdotter Robin som har hälsat på mig i helgen! Hon reste hit från andra sidan Sverige i sällskap med sin farfar/min pappa för att hälsa på och klappa på vår ganska nya bebis.

Vi ses inte så speciellt ofta, och när vi gör det brukar det vara kalas eller åtminstone en massa saker planerade, så jag var lite osäker på hur vi skulle spendera helgen. Jag ringde upp hennes far/min lillebror i förväg och undrade lite försiktigt om han trodde att hon skulle tycka att det var kul att pyssla med lera? Jag ville ju inte tvinga henne att artighetspyssla för att inte göra sin faster ledsen, men han menade att jo, Robin gillar att pyssla så det blir nog bra.

En ny adept

Hon hade inte hört talas om Fimolera så vi körde en liten introduktion. Jag hade tänkt att vi skulle hinna med att göra lite mica shift tillsammans och kanske inte så mycket mer. Efter att ha förhört mig om aktuella favoritfärger så beslutade vi gemensamt att vi skulle använda lila. En ganska ljus lila skulle det vara, och vi fick till en riktigt fin nyans genom att blanda röd metallic, blå metallic, pärlemor och en gnutta vitt. Vi tryckte fast mönstermattan tillsammans och så gjorde jag det man gör vid mica shift och som jag ska återkomma till så fort jag får till mitt planerade inlägg om mica.

Hon fick rota fritt ur min låda med "skatter" och valde ut ett hänge att fästa leran i samt en liten älva att ha till. Efter gräddning, putsning och polering blev det nog något av det snyggaste jag gjort!

Men sedan tog det fart! Hon verkligen ÄLSKADE att köra lera i pastamaskinen, och fick formligen slitas ifrån den vid middag och läggdags. Jag visade olika tekniker och material, som Skinner blend, mönstermattor, utstickare, stämplar och mica. Hon experimenterade hejvilt med färger, blandningar, former, strukturer och effekter. Här följer en greatest hits från den gångna helgen:

Mica shift med utvald färg, ram och berlock

ÖV: mönstermatta + mica ÖH friskulpterad figur
NV: stege av ovaler NH: örhängen

Mitten: friskulpterat hänge Medsols från vänster: 1 mönster + mica, 2 skål för småsaker,
3 taco som blev glass som blev taco igen, 4 geometriskt hänge

Samtliga mönstermatta + mica, min favorit är "ägget" nedtill vänster som
är en fantastisk färgkombination

ÖV: mönstermatta på marmorerad lera, HÖ: änglavingar
NV: marmorerad lera med struktur från Barbiekam, yteffekter av mica
i olika nyanser, blandade utstansade former.

Visst är det fina grejer? Jag tycker att det känns så befriande att bryta mitt eget försiktiga experimenterade (som aldrig sker med mindre än att jag först tittar på sjuttioelva tutorials på youtube och sedan läser tre böcker om tekniken) med denna lustfyllda frimodighet! Hon skapade, och skapade, och skapade! Hon fick idéer, hon blandade färger, hon testade glatt varje ny grej jag visade och hon tröstade mig varje gång jag tyckte att attans, nu gick det där sönder eller nu blev det där kasst. "Det gör ingenting för MIG, JAG tycker att det är jättefint!"

Söndag morgon tassade jag försiktigt upp strax före sju med pigg och vaken bebis i famnen. Maken och dottern sov fortfarande, min pappa sov som en stock på vardagsrumssoffan och det var alldeles tyst i lägenheten. Men i rummet där Robin skulle sova stod sängen tom. Jag kikade in i arbets-/hobbyrummet och mycket riktigt, där stod hon och vevade på pastamaskinen och skapade för fullt.

"Men när vaknade du då Robin?"
"Jag vet inte riktigt!"

En ny och mycket hängiven polymerleranhängare verkar ha sett dagens ljus.

För att sammanfatta: jag tycker att min brorsdotter Robin är dunderkul att hänga med. Hon har lovat att hälsa på snart igen, och jag har lovat att vi då ska pyssla med lera precis hela tiden. Det är ett löfte jag gärna avger!

Jag är en tandborste, tandborste, här kommer jag

... och efter att ha läst titeln har nu samtliga småbarnsföräldrar tandborstlåten på repeat i huvudet. Varsågoda!

Färdigslipad med ny metod, och polerad med Dremel

Jag har blivit upplyst om att det finns ännu bättre sätt att automatisera slipningen på än metoden med Dremel som jag skrivit om tidigare. I polymerforumet för Skandinaver på Facebook (där jag varmt rekommenderar att du går med om du gillar polymerlera) dök frågan upp om hur folk går till väga med slipning och polering, och Eva Eriksen från Danmark berättade att hon en gång i tiden uppfann en slipmaskin baserad på en eltandborste. Beskrivningen finns här (på engelska), och jag ser ingen egentlig mening med att upprepa den här i bloggen - om ni absolut vill se det göras sämre och slarvigare kan ni väl höra av er i kommentarsfältet. Spana gärna in Evas hemsida, där finns en imponerande samling med länkar till tutorials för olika polymertekniker.

Kan själv?

Efter att ha läst om uppfinningen var jag så uppspelt och otålig att jag riskerade att väcka hela familjen genom att rota igenom badrumsskåpet på jakt efter tandborsthuvuden strax efter midnatt inatt. Både min man och jag har varsin eltandborste av samma märke fast olika modeller, men jag använder väldigt sällan min. As luck would have it så skrapade jag ihop precis 6 stycken huvuden, samma som antalet grovlekar jag har av sandpapper. Gud vilken konstig mening det där blev. Men jag ser inget sätt att reparera den.

När jag säger "skrapa ihop" så innebär det att jag även plundrade 3 stycken tandborsthuvuden från min man. Han vet inte om det, så det här är ett test för att se om han verkligen läser min blogg. JAG SKA KÖPA NYA ÅT DIG ÄLSKLING, JAG LOVAR!

Kan själv!

När man är bebisförälder så förändras tidsuppfattningen en del. Jag kan därför inte säga hur lång tid det tar att skapa en egen tandborstslipmaskin i traditionella tidsenheter som sekunder och minuter.

Istället mäter jag tiden i det antal bebistupplurar som krävs för att få något gjort. I det här fallet tog det blygsamma en enda bebistupplur att både montera ihop slipmaskinen och testköra den med en cabochon (tror jag att det heter) som jag gjorde igår. Det är den ni ser i början av inlägget och den är gjort med metoden mica shift som jag tänker skriva mer om framöver.

Slutomdömet

Det här är cabochonen från början
av inlägget före slipning.

Tandborstslipen har många fördelar jämfört med både handslipning och slipning med Dremel. Det går snabbt och enkelt, men inte så snabbt som med Dremeln, så man riskerar inte slipmärken vid slipning med grövre papper. Det skvätter mindre. Det behövs ingen sladd.

Man kan fortfarande använda tandborsten till tänderna - det är bara att byta tandborsthuvud till ett som inte är fullt med smältlim och slippapper.

Slippappret räcker längre, så även om det är ganska enkelt att bara dra av pappret och byta till nytt (jag har redan testat eftersom jag råkade få smältlim på ett av dem efter montering) så behöver man inte göra det speciellt ofta jämfört med Dremeln, och faktiskt också jämfört med handslipning tror jag. För att verkligen få slippappret att räcka länge är det viktigt att doppa i vatten ofta medan man slipar för att få bort polymerpartiklar från pappret.


Jag är väldigt nöjd med min nya slipmaskin, och den kommer väl till pass i helgen då min brorsdotter kommer på besök och skall pyssla med mig hela helgen (det vet hon inte om ännu).

It could be that the purpose of your life is only to serve as a warning to others.

Det finns olika sätt att lära sig saker. Det finns de som läser manualen från början till slut, medan andra ger sig direkt in i praktiken och försöker förstå efter hand. Man pratar om visuell inlärningsstil, auditiv stil, kinestetisk, konkret, abstrakt och så vidare.

Men det ALLRA bästa sättet att lära sig något är genom andras misstag.

Därför tänkte jag nu rättfärdiga min plats här på jorden genom att utgöra ett varnande exempel.

Men vad hände då

Ni som följer mig på Instagram eller Facebook (länk till höger) har kanske sett att jag håller på med ett halsband. Från början tänkte jag att det skulle höra till mitt Bubble Bobble-hänge, men det har liksom fått ett eget liv längs vägen och jag tycker inte längre att det passar till hänget. Efter att ha funderat längre och väl planerade jag därför att göra ett nytt hänge i färger som matchar halsbandet. Det var ganska okomplicerat, bara ett par enkla utstansade former som jag tänkt sätta ihop, och som en eftertanke även fyra små runda pärlor.

Misstaget

Jag hade alla grejerna på en glasskiva som jag använder som arbetsunderlag - praktiskt när man ska stansa ut former eftersom man kan köra hela skivan i ugnen, man behöver då inte lyfta upp grejerna vilket annars nästan oundvikligen gör att de deformeras lite - så jag placerade dem i en ugnsform för enkel förflyttning, placerade en folieform över som skydd mot värmeelementet i ugnen, och ställde in dem i ugnen.

När jag slog på ugnen reflekterade jag inte över att det var märkligt att den redan var inställd på 110 grader. Jag mindes inte riktigt vad vi gjort med ugnen senast, men antog att min make hade ägnat sig åt sin favoritmatlagning som är att köra kött i ugnen jättelänge på låg temperatur. Så jag tänkte bara att jaha, redan rätt inställd, jättebra, nemas problemas, åååååh skjuts in i ugnen.

Hoppsan

Maken funderade efter en stund om det var något som luktade bränt, och slog på köksfläkten. Jag tänkte mest att ja, det ligger väl en uråldrig bit ost eller något i botten av ugnen som luktar lite. Tips: om det luktar bränt medan ni gräddar leran - kolla ugnen.

När klockan pep att det gått 30 minuter så öppnade jag ugnen och möttes av ett rökmoln. Först då insåg jag att ugnen var inställd inte på 110 utan på BLOODY TVÅHUNDRATIO grader.

Brandlarmet slog igång direkt, vilket förstås är mycket förtroendeingivande inför en eventuell framtida brand, men framförallt väldigt irriterande just i ögonblicket. Som alltid när man är stressad så blir allt väldigt krångligt, och jag letade i vild panik efter en pall för att komma åt avstängningsknappen på larmet. Efter att till slut ha lyckats klev jag ner, för att nästan genast behöva kliva upp för att stänga av det IGEN.

Efter att ha väntat ut brandlarmet en stund, samt öppnat alla fönster, så lyfte jag till slut på folieformen för att beskåda mina fina halsbandsdelar som nu förvandlats till ett avsnitt av "Gissa Bajset - Uruk-Hai Edition".

Fy fan.

Som ni ser på bilden är det en stor cirkel, som utgörs av Fimo Effect Gemstone Rose Quartz, och en oval del som är en blandning av Fimo Effect transparent, Fimo Effect Mother-of-Pearl samt en liten gnutta grönt. De stora klumparna är skrotlera som jag använder för att hålla uppe nål eller pinne som pärlor är uppträdda på. De brunröda stalaktiterna som hänger mellan dem är mina fina rosa pärlor.

Detaljstudie i klanteri

För att ni verkligen ska få frossa i resultatet av mitt fuckuppery så tänkte jag helt enkelt visa lite närbilder på eländet.

Kanske att man kan låtsas att det är hamrat brons som bara
luktar lite illa?

Uruk-haiernas unika diet av alver och hober syns tydligt
i spillningens konsistens.

Alien 5: Återkomsten

Här har vi en unik detaljstudie av orch-genitalier. Manlig
till vänster, kvinnlig till höger.

Men det HÄR borde man kunna göra ett par smaklösa örhängen
av, eller? Det finns ett perfekt hål längst upp på båda.

Slutsats

Det finns väl inte så mycket mer att säga än följande: KOLLA ALLTID ATT UGNEN STÅR PÅ RÄTT TEMPERATUR! och möjligen även: OM DET LUKTAR BRÄNT, KOLLA UGNEN!

Jag återkommer med halsbandets vidare liv och öde när jag hämtat mig från det här nederlaget.

And now for something completely different

Nu tänker jag skriva om något annat igen! Eftersom jag är så oerhört begåvad så är jag förstås intresserad av vetenskap. Jag skyr pseudovetenskap, alternativmedicin och flum, och även om jag tycker att det är tradigt att läsa vetenskapliga artiklar så har jag någorlunda koll på hur man bedömer evidens. Jag har dessutom alldeles nyss gått en kurs i vetenskapsmetodik.

Så när det dök upp en för mänskligheten livsviktig fråga på föreningen Vetenskap och Folkbildnings facebooksida  och ingen verkade ta sig an att empiriskt kontrollera denna så tyckte jag att tiden var mogen för ett experiment. Resultatet läser ni här i The Science Journal of Platta Saker om ni bara bläddrar vidare.

Frågan? Jo, det är den uråldriga frågan som filosofer, vetenskapsmän och lärde män brottats med i århundraden: blir ölen kallare i frysen om man lindar in den i blött papper först?

Kan dryck kylas ner snabbare i frysen om den först omges av ett lager blött papper?

Författare: Insane Second Mate

Inledning

Som nämns i inledande stycke så har frågan väckts om huruvida dryck kan kylas snabbare i frysen om den omges av ett lager blött hushållspapper. Detta anges som ett "life hack" på ett flertal sidor på det världsomspännande datornätverket Internet. När frågan nu återigen väcktes bedömdes tiden vara mogen för en empirisk testning. Syftet med detta experiment var således att avgöra om påståendet stämde samt att erhålla ära och ryktbarhet.

Etisk analys

Drycken som användes i experimentet samlades i en större behållare för senare konsumtion, då det bedömdes som gravt oetiskt att vaska den efter utförd mätning. I övrigt torde experimentet inte ha någon etisk problematik.

Materiel

Figur 1 Materiel

För experimentet användes fem rumstempererade 33 cl aluminiumburkar med Coca Cola Zero, fem rumstempererade 33 cl glasflaskor med Sol mellanöl, en stektermometer, två likadana plastburkar, en större melaminskål för blötande av papper, 4x4 rutor av Icas hushållspapper samt en kökstimer. Uppställningen av materiel finns uppvisad i figur 1. Som synes har plastburkarna olika grön nyans, men detta bedöms ej ha någon praktisk relevans för experimentet.

Metod

Termometern kontrollerades genom att placeras under tungan på utföraren, och visade då 36 grader vilket bedömdes som tillräckligt adekvat för studiens ändamål.

Figur 2 Baseline

Alla burkar och flaskor höll samma temperatur initialt, eftersom de förvarats under en längre tid i rumstemperatur under samma förhållanden (= samma rum). En flaska och en burk öppnades och temperaturen mättes. Denna temperatur sattes som baseline, och övriga burkar och flaskor förutsättes under dessa betingelser hålla exakt samma temperatur som de uppmätta behållarna.

Två burkar och två flaskor lindades på samma sätt med exakt likadana mängder blött hushållspapper. För att papprets temperatur inte skulle påverka utfallet doppades det i en bunke med vatten snarare än under kranen vilket annars skulle kunna ha gett temperaturfluktuationer. Pappret var delat i enheter om 2 rutor, och vreds ut med endast en kramning av handen, vilket anbringades med ungefär samma styrka.

De papperslindade flaskorna samt de "nakna" flaskorna placerades i frysen, liggande. Den liggande positionen var nödvändig då de inte fick plats stående, och det är också det sätt dryck vanligen placeras i ett frysskåp.

Figur 3 Lindade flaskor

Efter 15 minuter togs en papperslindad flaska och en naken flaska ut och innehållet hälldes ut i plastbunkarna, varefter temperaturen uppmättes. Att temperaturen inte mättes direkt i behållaren syftade till att få en mer exakt mätning utan påverkan från eventuella temperaturgradienter inne i behållaren.

Samma procedur upprepades därefter för en papperslindad respektive en naken burk.

Efter ytterligare 45 minuter upprepades ovanstående, och därefter avslutades experimentet.

Resultat

Efter 15 minuter var temperaturen samma i de båda flaskorna (21 grader), samt i de två burkarna (20 grader). Efter 45 minuter var temperaturen samma i de båda flaskorna (9 grader) men skilde sig åt med två temperaturenheter i de två burkarna: 14 grader i den papperslindade burken samt 12 grader i den nakna burken.

Figur 4 Graf över temperaturminskning ("flaska papper" syns ej då den är
identisk med "flaska naken")

Diskussion

Studiens resultat visar att en lindning med blött papper i väldigt liten grad påverkar nedkylningen, men i den mån någon skillnad kan uppmätas så tenderar den alltså att vara en försämring av den nedkylande förmågan. En subjektiv observation var att de papperslindade burkarna respektive flaskorna kändes tydligt kallare för handen vid hantering jämfört med de nakna behållarna, vilket alltså inte reflekterade temperaturen på vätskan.

En svaghet i studien är att termometern ej visar temperatur med större noggrannhet än hela grader, och att den är avsedd att mäta betydligt högre temperaturer, vilket gör tillförlitligheten vid lägre temperaturer svår att bedöma. Den statistiska säkerheten är givetvis låg på grund av endast två datapunkter per mätning.

Sammanfattning

Studiens resultat pekar mot att det påstådda "life hack" i form av lindning med vått papper ej fungerar, utan snarare försämrar den kylande förmågan, om än i väldigt liten grad. För att bekräfta resultaten krävs fler mätningar samt noggrannare mätutrustning.

Värt att notera är att ölen i glasflaskor kyldes ner markant snabbare än läsken i aluminiumburkar. Om det beror på det blygsamma alkoholinnehållet, skillnaden i material eller skillnaden i form på behållarna får framtida experiment utvisa.

Nu ska jag dricka lite öl.

Keys, kitsch and Bubble Bobble

Platta saker!

Nu har jag gjort platta saker! Jag tänkte visa mina två senaste små projekt, som inte har så mycket att göra med de planer på projekt jag haft senaste tiden - detta är spontantgrejer som jag liksom bara satt mig ner och gjort helt utan vidare. Beviset på det kan ni se här i bilden till höger där man förutom platta saker av olika slag kan skymta en bit av mina pyjamasbyxor.

Nycklarna

Ser ni nycklarna?

Ni minns säkert att jag köpt en hög med jättefina saker som man kan göra smycken av (snöre!! ropar min man i bakgrunden). Min dotter har senaste dagarna hovrat runt kartongen där de fina sakerna ligger. När hon häromdagen började gräva runt i lådan antog jag att det bara var ett utslag av sedvanlig treåringshaverism, men upptäckte snart att hon faktiskt hade lite mer av en agenda än så. Ni förstår, det låg ju nycklar i lådan. Och hon älskar nycklar.

Inte lika mycket som hon älskar vatten, pungsparkar och att väcka sina föräldrar klockan tre på natten men pretty damn mycket ändå. Helst ska det vara såna där gammaldags nycklar med långt skaft, och jag misstänker att hon rangordnar våra bekanta efter hur sannolikt det är att träffa på fina nycklar i låsen hemma hos dem (sorry Kerstin och Per, men om inte ert nya hus också har fina nycklar i låsen så har ni halkat ner från förstaplatsen).

Så ja, det var ju uppenbart från det ögonblicket att de där två nycklarna var hennes egentligen. Men jag ville gärna ta chansen att pimpa dem lite ändå, så när hon inte såg på så plockade jag ut dem ur lådan och gömde dem på mitt skrivbord. Medan hon bistert vankade av och an runt lådan som nu plötsligt var helt tom på fina nycklar så fixade jag ihop lite pynt till dem.

Blomstavar

Jag har i tidigare inlägg visar exempel på två stavar (kan vi bestämma att vi kallar canes för stavar? Ok? Ok.) med blommor som jag gjort med hjälp av tutorials från youtube (den blå) och tidningen Polymer Café (den gula). De ser lite romantiska ut vilket jag tyckte skulle se fint ut med nycklarna.

Ogräddade

Första steget var att reducera dem till lagom storlek, och för det räckte det med en ganska liten bit av stavarna - ju mindre blommorna blir i diameter desto längre blir ju staven (SEXT!) och desto fler blommor blir det. Lagen om massans bevarande, eller nåt. Jag är inte ingenjör så vad vet jag. Längre fram i det här inlägget kan ni se hur jag använde utklippta delar av ett lock från en burk med Pringles för att hindra att mitten av ändarna liksom sugs in mot mitten, vilket gör att den stor del av staven inte går att använda. Ni ser också lite mer hur man gör för att reducera en stav. Så låt oss gå vidare.

Jag skar av så många blommor jag ville ha, placerade dem på ett tunt ark med transparent lera, lade ett ark med bakplåtspapper över (som skydd mot fingeravtryck och allmänt smetande) och strök över dem med ett bankkort för att släta ut ytan. I visa tutorials säger man att man ska använda ett "credit card", men en glädjande nyhet för er med dålig kreditvärdighet är alltså att ett vanligt Visakort går bra, förmodligen även Visa Electron.

Sedan stansade jag ut en rundel som passade nycklarna, och placerade dem i nycklarna. Voila! De gräddades i 30 minuter i 110 grader - viktigt med temperaturen eftersom det är transparent lera både i och under blommorna och den bränner lätt vid och blir brun.

Täckta med emaljeringspulver

Efter gräddning använde jag Efcolor transparent emaljeringspulver och min lilla Efcolor "ugn" för att få en glansig och fin yta.

Jag funderar dock på om det inte är värt att skaffa lite resin (en slags tjock helt genomskinlig plastmassa som man härdar genom att antingen blanda två komponenter eller belysa med UV-ljus som man gör med gelbaserat nagellack), eftersom det är svårt att få en fin slät yta med emaljeringspulvret. Men det blev helt ok ändå! Jag tycker dock att den gula ser lite ut som en blandning av maneter och stekta ägg, men nu har tillräckligt många sagt åt mig att de inte alls gör det så jag har väl fel. Som en efterhandslärdom så hade det nog varit finare att ha en vit bakgrund, eftersom de blir lite väl mörka när nyckelmetallen skiner igenom den transparenta leran. Eller vad säger ni?

Slutbetyget

Utförligt funktionstest

Så vad tyckte då huvudpersonen om sin nya present? Jo, när nycklarna hade svalnat och trätts upp på en bit vaxad bomullstråd så presenterades de för Hennes Majestät Treåringen för slutinspektion. Bifall!

Det är oklart om hon upplever blommorna som en kvalitetshöjare överhuvudtaget, men hon gillade att båda satt ihop tillsammans och att hon fick ha dem alldeles för sig själv. De är nu funktionstestade i dörrarna här hemma och även om de inte kan användas till att faktiskt låsa dörrarna så verkar det ändå inte som att det är själva poängen. Vad poängen egentligen är måste man nog vara tre år för att förstå.

Bubble bobble kitsch frenzy

Nästa projekt, som nog när jag tänker efter kom före nycklarna, var ett hänge med Bub från Bubble Bobble. Staven med Bub har jag visat i ett tidigare inlägg. Denna typ av stavar kallas "pixel canes" av naturliga skäl (för att de liksom är uppbyggda av pixlar) och de funkar bra till typ sprites från gamla datorspel, eller mindre pärlplattemönster.

Precis som med blommorna till nycklarna så började jag med att reducera staven. Jag lyckades ta bilder av i stort sett hela processen, så here goes:

Först skar jag av en lagom bit av staven.

Sedan måttade jag stavens storlek på ett
lock till en burk m Pringles.

Jag klippte ut två runda (typ) bitar.

Det syns inte så bra, men här är plastbitarna fastklämda
på ändarna (mot motivet) och jag har börjat klämma på
mitten för att minska stavens diameter.

Här är små Bub som jag skurit av staven när den
blev medelstor....

... och här är små mini-Bub från när staven
reducerats ytterligare.

Själva skapandet

Jag hade kvar nyansen jag blandat till som omger varje Bub, och som är en blandning av pearl (Fimo Effect Metallic Mother-of-pearl), transparent och en liten nypa grön Fimo Professional. Jag körde den i pastamaskinen till ett riktigt tunt ark, eftersom ramen jag tänkt ha den i var ganska grund. På detta ark lade jag ut en medelstor Bub omgiven av flera mini-Bub.

Precis som med blommorna till nycklarna använde jag sedan bakplåtspapper samt ett Visakort utan inbyggd kredit för att skapa en slät yta. Sedan stansade jag ut en rund bit, eftersom jag hade tänkt placera allt i en rund ram. Denna visade sig vara för liten och jag letade raskt upp den enda större ramen jag hade, som visade sig vara oval. Men som Teresa Salgado brukar säga - it's just clay! Det går att sträcka och deformera den hur man vill, och so what om mitten-Bub blev lite avlång, hmm?

(Det är många ord i det här inlägget som min stavningskontroll inte känns vid, och mitten-Bub är ett av dem.)

Så jag använde en oval form och sträckte ut cirkeln försiktigt genom att massera den med fingrarna med bakplåtspapper emellan. På köpet blev den lite tunnare vilket var bra eftersom den var för tjock trots att jag använt ett tunt ark med bakgrundslera. Det är svårt att skära bitarna från staven tunt - det underlättar om man lägger den i kylen en stund, men det är jag för otålig för. Om någon känner för att skicka en LC Slicer till mig så blir jag förstås tacksam, men tills dess harvar jag vidare med bakplåtspapper och Visakort.

För att öka på känslan av smakfull diskretion så plockade jag fram en ask med "kristaller" som är till för att strykas fast på kläder. Aha, värmeaktiverat lim! tänkte jag. Och mycket riktigt, jag tryckte på dem försiktigt och efter gräddning satt de fast riktigt bra.

Före gräddning

Även här använde jag Efcolor för att få en blank yta, men jag borde nog ha använt lack istället. Pulvret hamnade på kristallerna så att de blev lite rundade och mindre bling-blingiga. Lesson learned. Jag tycker ändå att det blev tillräckligt bra! Nu håller jag på med att göra en matchande halskedja att ha hänget i, men det är ett inlägg för en annan dag.

Efter gräddning - som synes inte så blanka stenar
som innan gräddningen.