The lions slip tonight

Polymerlera är en fantastisk hobby, men det finns vissa aspekter av den som är mindre kul. Torrsprickor i fingrarna till exempel. Tom plånbok.
Men det allra tråkigaste är att slipa grejerna när de är färdiga. För att få en fin lyster på bakad polymerlera måste man våtslipa den noggrant med slippapper i graderna 400, 600, 800, 1000, 1500 och helst även 2000, följt av en polering.

När jag först stötte på detta i någon youtube-video så var det bara i förbifarten, typ "and then you need to sand it with a fine-grit sandpaper and polish". Att "fine-grit" betyder ett finkornigt sandpapper förstod jag ju, men hur fint är fint? Och hur vet man att det är fint?

Den spännande historien om hur jag lärde mig saker om sandpapper

Det är möjligt att gradering av sandpapper är någonting som räknas som obligatorisk vuxenkunskap (man lärde sig det förmodligen i träslöjden), men jag hade ingen aning om vad siffrorna stod för. På Slöjd-detaljer säljer man slippapper med finhet från 60 till 150, så jag antog att 150 var ganska fint.

Efter att ha googlat på slippapper (ja, jag googlade på slippapper, det är inte så lätt NÄR MAN INTE KAN NÅGOT) lärde jag mig att siffrorna anger antalet sandkorn per ytenhet.

Lite senare läste jag boken The Complete Book on Polymer Clay av Lisa Pavelka och där gick man äntligen igenom grunderna i slippapperologi. Jag lärde mig att man ska börja med finhet 400 och arbeta sig uppåt. Förgäves letade jag i hobbybutiker efter slippapper med dessa finhetsgrader. Jag gick över till att leta på Clas Ohlson, och där fanns det faktiskt lite finare papper, men inget över 600.

I boken stod det att man skulle ha slippapper som var "automotive grade", så som en sista desperat åtgärd gick jag in på Mekonomens hemsida och letade. Och där fanns de! Slippapper i alla finhetsgrader, 10 kronor per stort ark, och gratis frakt vid köp över en hundring. HURRA!

Att slipa är att dö en smula

Slippappren fanns att hämta i brevlådan ungefär fem sekunder efter att jag beställt dem, och jag kunde äntligen börja slipa mina alster. Inte för att jag hade så många alster, men ändå. Hade jag vetat vad jag vet nu så hade jag kanske inte sett fram emot det så mycket - att slipa är JÄTTETRÅKIGT.

Jag gjorde precis som jag sett i The Scientific Journal of Youtube och hällde upp lite vatten i en form med plan botten, lade slippappret i botten och slipade prylen mot pappret. Jag testade med min allra första grej, den på bilden. Eftersom den var våt var det ju svårt att riktigt se om det var väl slipat eller ej, men vattnet blev mer och mer orange så jag antog att jag slipade av lite partiklar åtminstone.

Tills jag bytte vattnet och började slipa på en lila pryl istället, och började fundera på varför vattnet blev orange nu också. Insåg vid närmare inspektion att jag slipat bort yttre delarna av mina fingertoppar, och att det var blod i vattnet.

Suck.

Så, nu när handslipning verkade vara förenat med oundvikligt blodvite började jag fundera på alternativ. Jag har en Dremel (ett multiverktyg) liggande, som har sliptillbehör. Dessa är dock typ finhet kring sisådär 60 om jag ska killgissa lite, så de duger ju inte. Men man kanske kan bygga egna små sliprundlar? Jag började googla på detta och fann lösningen på ett lite oväntat ställe.

The fun and ethical hobby of lock picking

Dremel, because you're
worth it.

I forumet "Lock picking 101" fanns en beskrivning på hur man gör egna rundlar till sin Dremel. Beskrivningen var bra, och egentligen behövs kanske inte min egen beskrivning. Men ni får den ändå!

Det är enkelt, men lite långtråkigt. Och eftersom en rulle blir igensatt av lera nästan direkt när man slipar så måste man göra många.

Till att börja med behöver man en Dremel, eller något annat liknande multiverktyg.Jag köpte först en Rotadrill, begagnad, via Amazon. Den fungerade i en sisådär fyra minuter innan den bara tvärdog. Så jag returnerade den till Amazon - de ersätter typ 80 spänn i frakt, men det kostar över 300 att skicka tillbaka den vilket suger en hel del - och så köpte jag en Dremel istället. Det finns flera modeller, men märket är tydligen Det Man Ska Ha om man vet något om multiverktyg. Och den har fungerar betydligt längre än fyra minuter hittills. 

Den svarta grejen i mitten = sliprulle

Till verktyget finns det en del tillbehör, för slipning sågning, etsning med mera. Ett av dessa tillbehör är en rulle där man sätter små slippappersrullar. Detta har säkert något speciellt namn, men jag tänker kalla den för sliprulle. Du kan kalla den något annat om du känner dig mer bekväm med det.

Denna sliprulle ska vi använda för att göra våra egna sliptillbehör. Som jag inser att jag också kallat sliprullar tidigare i texten. Äsch. 

Skruven på toppen är till för att expandera rullen, så att slippappret hålls fast när man slipar. När vi gör våra rullar ska skruven lossas på så att rullen minskar i storlek till sitt minsta läge.

Det finns inget man inte kan göra med silvertejp

Du börjar med att klippa ut remsor i både silvertejp och det slippapper du vill använda, med samma bredd som sliprullen. Sedan rullar du en remsa med silvertejp runt rullen med den klistriga delen utåt. Låt den överlappa så att den sitter ordentligt och klipp av det som blir över. Sedan tar du din remsa med slippapper och lindar den runt rullen som nu är täckt med silvertejp. Klipp av så att det inte överlappar, och helst inte heller blir något glapp. 

Färdig! Du kan nu ta bort din hemmagjorda slip....rulle? Nej, sliprondell! Eller nej, det är något annat. Din nya slipgrej. Du vet. Du kan nu ta bort den från sliprullen och fortsätta med nästa slipgrej. Och nästa, och nästa. Gör många, är mitt tips.

När du sedan använder den trär du den på sliprullen, spänner åt skruven och kör. Du doppar grejen som du vill slipa i vatten, inte slipgrejen. Och det kommer skvätta lite.

Jag märkte upp mina rullar på insidan med nagellack, eftersom det fäster bra på silvertejp och jag råkade ha tillräckligt många nyanser. Eftersom jag är oerhört begåvad valde jag att märka dem efter regnbågens färger, vilket gör det lätt att komma ihåg vilken som är vilken utan att konsultera min lista.  Men gör en lista ändå, förstås.

Polera

När du slipat klart med alla olika finheter upp till typ 1500 eller 2000 så är det dags att polera. Jag har nu lärt mig att det allra bästa material att polera med är jeanstyg. Jag har därför gjort en polerrondell till Dremeln av ett par gamla jeans som redan var delvis slaktade till andra projekt (läs: lagningslappar till ett par jeans som borde dödförklaras för länge sedan men som är så gruvligt sköna att det bara inte går).

Till Dremeln finns det en liten pryl som jag tror är till för att hålla fast sågrondeller, fast jag är inte säker. Den finns inte med på bilden riktigt, men det är en liten pinne med en skruv på toppen. Denna ska du använda till din rondell.

Klipp ut rundlar av jeanstyget i en ja, typ, fem centimeter i diameter kanske? Mitt ögonmått är dåligt. Och et spelar inte så stor roll. Men de ska vara lika stora! Jag fick plats med sju stycken på en rondell har jag för mig. 

Lägg rundlarna på varandra i en hög, leta upp mitten och gör ett hål med en syl eller en pryl. Jag minns aldrig vilken som är vilken, men båda går bra.
Skruva loss skruven på pinnen, trä upp rundlarna på skruven och skruva tillbaka. Voila! 

Nu är det bara att sätta fast den i Dremeln och börja polera. MEN! Använd skyddsglasögon. Den gäller slippapperna också. Men framförallt polerrondellen, eftersom det yr jeansfibrer BLOODY ÖVERALLT. Jag använde inte skyddsglasögon och jag fick peta ut jeansdelar ur ögonen i en timme efteråt. Lyssna på mig barn - använd skydd.

Så, nu har du lärt dig allt du behöver veta om hur en lat person slipar saker. Lycka till!

En riklig skörd i år

Shiny!