Millefiori - ny video på Youtube!

Hejsan! Nu har jag lagt upp en ny video, där ni får se vad man kan göra med en så kallad rulltårta som tillverkades i förra videon. Jag har jobbat på lite med att lära mig videoredigering och enkla animationer (på nivån rörlig text), och jag tror att jag lyckats göra ljudet bättre, det var ju alldeles undermåligt i förra videon. Denna är dessutom inte lika lång, vilket säkert är en lättnad.

YouTube har en hel del information till nya medlemmar hur man ska göra för att ens videor inte skall vara alltför usla. Till exempel finns "YouTube Creator Academy" där jag nu plöjer igenom kurs efter kurs. Jag har förvisso 330 högskolepoäng, men jag känner att min kommande examen på YouTube Creator Academy ändå måste vara allra mest meriterande. Jag planerar att ha med det på mitt CV i framtiden.

En reflektion kring mitt, ahem, SKAPANDE

När jag ser mitt arbete på film sådär så slås jag av hur otroligt slarvig jag är när jag jobbar. Jag MÅSTE inte vara det, men jag har en tendens att vara väldigt otålig, och utelämna en del av det där viktiga petandet med detaljer som är viktiga för ett bra resultat. Jag blir också stressad av att kameran är på (som att det inte bara är att snabba upp eller klippa bort allt långsamt grejande!) vilket gör att det är ÄNNU mer slarvigt när det är som viktigast att det blir bra. Detta leder till att man i videon ser skapandet av en lite småskev blomma med typ fyrkantiga kronblad.

Jag planerar heller inte i förväg speciellt mycket, utan hittar liksom på grejer lite eftersom. Prickar i kronbladen? Ja, varför inte? Färger till blommans mitt? Tja, det hade ju blivit 1000 gånger snyggare om jag hade inverterat färgerna, men det kom jag på när blomman var reducerad och jag hade gått och lagt mig. Så kan det gå. Något att arbeta med, helt klart.

Inköpsställen för olika prylar står i eftertexterna, och länkar finns i beskrivningen.

Fahrenheit 451, eller En oväntad haul

Hej! Hur har ni det? Gjort något spännande på sistone? Själv har jag, som jag nämnde tidigare, ägnat mig åt att få en tand rotfylld. Det började för några veckor sedan med en trasig lagning som jag haft i evighet men som nu gjorde mer och mer ont (hint: trasiga lagningar gör inte ont), så till slut gick jag till min lokala tandläkare på en akuttid. Jag trodde att det skulle vara en kort historia, bara kladda på lite mer lagning och så hem igen några hundringar fattigare.

Så blev det inte. Min tand var helt förstörd, och att jag hade ont berodde på att pulpan var inflammerad och hade ett övertryck inuti som en skakad colaflaska. Min snälla tandläkare höll på i två och en halv timme för att öppna upp och rensa, och igår kom jag tillbaka för själva rotfyllningen. Den gick lite enklare, men ja, roligt är det ju inte.

När jag skulle betala lade jag märke till att det låg en trasig halsbandsdel på hans skrivbord, vilket inte kändes så tandläkarigt. Han förklarade att det var en av hans tre döttrars trasiga grejer som han tagit med till jobbet för att "någon kanske kan göra något med det". Själv hade han ingen aning om vad man kunde ta sig till med dem, men "någon kanske vet? Du kanske vill ha dem?"

Det ville jag förstås. Han blev väldigt glad, och undrade om jag ville ha några fler saker som döttrarna förkastat och som han inte hade hjärta att göra sig av med? Jag tackade glatt ja, och såg framför mig ett par, tre trasiga grejer att repurposea (ja, det är ett ord nu). Han kom ut med två JÄTTESTORA påsar med grejer - blandade glaspärlor, träpärlor, kedjor, trägrejer och massor med annat. Bilden visar en bråkdel av allt jag fick med!

Vilken skatt!

Vad ska jag med allt det där till då? Ja, en del kan ju användas som det är, som mellandelar i halsband eller så, men det finns annat man kan hitta på också. Därför tänkte jag passa på att ta upp ett tema som jag gått och fnulat på en tid. I give you:

Saker som inte spontanantänder i 110 grader Celsius

 Jag använder som bekant Fimo, som ska gräddas i 110 grader. Andra leror har andra temperaturer. Premo bakas i 130 grader (vilket Fimo också tål, även om man ska vara försiktig med vitt och transparent som lätt bränns vid) medan Kato Polyclay, den hårdaste leran på marknaden, ska gräddas i mellan 135 och 165 grader.

När man gräddar sin lera kan man av olika anledningar vilja låta andra saker åka med i ugnen. Jag tänkte gå igenom några av de material som man utan problem kan grädda tillsammans med polymerlera.

Papper

Har ni läst Fahrenheit 451? Det är en sådan där klassiker som många hört namnet på men inte alla läst (eller så läste man den i skolan för att man var tvungen och har glömt den för länge sedan). Jag tycker att den är jättebra. Den är skriven 1953 av Ray Bradbury och varför skriver hon om böcker igen det skulle ju handla om lera först Kiva och sedan rotfyllning och nu BÖCKER hon lovade ju för sjutton och är en framtidsdystopi där böcker är förbjudna.

Huvudpersonen är brandman, och han och hans kollegor har som enda uppgift att hitta hus där det finns förbjudna böcker och helt enkelt bränna upp både böckerna och bostaden. Titeln kommer från den temperatur då papper spontanantänder, vilket motsvarar ungefär 233 grader Celsius.

Både papper och glödlampor, på väg in i ugnen

I praktiken skiljer sig spontanantändningstemperaturen lite, mellan 218 och 246 grader Celsius, men som ni ser är dessa temperaturer långt över de man använder till polymerlera SE DET HANDLADE FAKTISKT OM LERA TILL SLUT SÅ DET SÅ och man kan därför utan problem ha med papper i ugnen när man gräddar sin lera.

Varför vill man ha med papper då? Det finns lite olika användningsområden för papper när man håller på med lera. En bunt papper under leran kan skydda mot de undre värmeelementen i ugnen så att leran inte bränns vid.

Att ha leran liggande på papper ger en lite snyggare och slätare undersida på leran än om den ligger på till exempel glas eller keramik. Ett veckat papper kan hålla pärlor på plats så att de inte rullar runt när man ska flytta dem till ugnen.

Man kan också göra stommar i papier mache eller hårdare papper och sedan klä det med lera för att göra ihåliga strukturer i lera.  Tänk bara på att papier mache innehåller kemikalier som kan avges i värme. Man kan använda stommar i papper eller papier mache som man efter gräddning löser upp i vatten och voila! Bara polymerlera kvar.

Glas

 

Glödlampor i glas är perfekta till att göra rundade former i leran och kan utan problem gräddas i ugn - se bilden ovan. Glas är en perfekt yta att arbeta med leran på, eftersom man kan grädda den direkt på underlaget. Mycket bra för tunna eller små arbeten som inte går att flytta så lätt.

Man kan också dekorera vaser eller dricksglas med lera! Den fäster dock inte speciellt bra, så antingen får man se till att leran helt omger föremålet, eller fästa det med lim i efterhand.

Trä

Träask med akrylfärg och lera. Bild från
Pinterest/MandarinMoon.

Trä fungerar också fint att ha i ugnen, och man kan använda träpärlor och klä dem med lera för att enkelt få flera pärlor med perfekt form och storlek. Se dock upp med impregnerat trä som kan avge gaser i ugnen. Träpärlor brukar vara billiga, och komma i flera trevliga former som bara tigger om att bli pimpade med lera.

Ska du klä större föremål som askar eller liknande så kan de böja sig i ugnen - det kan ibland vara en god idé att baka leran separat och limma efteråt, men det är inte farligt att testa att baka den direkt på träet. Det finns massor med trägrejer att använda i de stora hobbygiganterna Slöjd-Detaljer och Panduros butiker.

Majsstärkelse/bakpulver/potatismjöl/bikarbonat

Bild från bloggen BlueBottleTree

Alla ovanstående kan användas till exempel som släppmedel för att leran inte ska fastna när man använder stämplar eller andra texturverktyg, men de kan också användas som underlag för till exempel pärlor av lera.

Fördelen med detta är att de håller föremålet på plats så att den inte rullar runt, och den gör att den inte får en blank fläck på sidan som legat nedåt (precis som med papper). Om ugnen har ett synligt glödande värmeelement kan det göra att leran bränns vid - man kan då skydda den genom att bädda ner den helt i pulver.

Majsstärkelse kan sköljas av efteråt (ofta behövs det en skrubbning med tandborste också), precis som bakpulver och bikarbonat. Potatismjölet kan bli kladdigt, och är mindre bra av den anledningen. Men man kan ta vad man har helt enkelt!

Glaserad keramik/marmor

Båda är perfekta underlag för att arbeta med leran, precis som glas. Marmor kan dock bli missfärgat av leran eftersom ytan är porös. Använd inte samma marmorskärbräda som du lagar mat på!

Metall

Det här är ju möjligen missvisande, eftersom det finns många metaller med olika smältpunkter. Så för att förtydliga: stoppa inte in kvicksilver, natrium, kalium eller cesium tillsammans med leran.

Metall kan man vilja använda med lera av flera anledningar men det absolut vanligaste användningsområdet är nog att man har en metallpinne att trä upp lerpärlor på. Denna pinne kan man till exempel göra genom att knipsa av den raka delen från en trådgalge (innan man gör det måste man kemtvätta kläder, eftersom det är det enda sättet att införskaffa en trådgalge).

Pinnen kan man staga upp med två torn av skrotlera, som sedan kan återanvändas hur många gånger som helst.

Flera material?

Det finns fler grejer man kan använda tillsammans med lera, men det här är de jag kommer på nu. Jag tyckte att det var jätteläskigt att använda papper i ugnen första gången, men det börjar verkligen inte brinna, jag lovar. Fahrenheit 451, kom ihåg det.

Har ni fler tips på vad man kan använda tillsammans med leran och som tål att köras i ugn? Kommentera gärna, eller skriv på Facebook!

Nu ska jag och min visdomstand ta lite Pronaxen.

Inte lera, but still very important

Idag tänkte jag ta en paus från lerandet (eller ja, bloggandet om det åtminstone, jag håller på för fullt med färgövningar!) och skriva lite om Kiva. Har ni hört talas om Kiva? Nej?
Om ni endast vill läsa om polymerlera (en inte oresonabel inställning om man följer en blogg som handlar om polymerlera) så kan du skippa det här inlägget och vänta på nästa. Annars är det bara att fortsätta läsa så ska jag berätta vad Kiva är för något.

Kiva är min favorit när det gäller att placera pengar till välgörenhet. Det är en organisation som arrangerar mikrolån till människor som annars inte skulle ha tillgång till kapital. Personer som behöver låna utan säkerhet, människor i fattiga områden eller konfliktzoner.

Lånen kan ges för att stimulera affärsverksamhet (vilket är vanligast), men det finns också lån till personliga utgifter. Pengarna man stoppar in i Kiva går till de lån man väljer själv, och det är helt transparent hur mycket som går till låntagaren och vad som går till Kiva (det väljer man dessutom själv).

Mina lån

Exempel: jag har idag lånat ut 25 dollar till Rosmary från Bolivia, som behöver ett lån för att köpa mer reagensvätskor till sitt laboratorium. Jag har tidigare lånat ut till Abdusator i Tajikistan som behövde lånet för att expandera sin tandläkarklinik, till Julienne i Rwanda som behövde pengar för att anställa arbetare att skörda majs i hennes odlingar, till Susan som säljer fisk i Liberia, till Ramatou i Mali som säljer kryddiga såser, och till många fler.

Lånen arrangeras oftast i samarbete med en lokal partner i respektive land, men det finns ingen garanti att lånen blir återbetalda. De flesta blir dock faktiskt det! Man får ett mejl varje gång någon har betalat tillbaka pengar, och när man kommit upp i 25 dollar kan man låna ut pengarna igen.

Varför just Kiva?

Jag gillar att låna ut via Kiva eftersom man är så involverad i precis var pengarna hamnar. Ger man till rena välgörenhetsorganisationer (vilket ABSOLUT INTE ÄR FEL, det är inte det jag försöker få fram) så är det lätt att känna att ens pengar inte kan göra någon konkret nytta, det mesta försvinner väl i omkostnader och administration... men med Kiva kan man se på riktigt att det gör nytta, och man får ibland uppdateringar om hur det har gått för de man lånat ut till.

Jag tycker också att det känns bra att mina pengar kan stimulera ekonomisk tillväxt snarare än att bara ges som ren välgörenhet. Detta beror inte bara på att jag är ett högerspöke.. eller jo, det gör väl det. Jag tror fullt och fast på att en god ekonomisk utveckling leder till inte bara välstånd rent materiellt, utan också en gynnsam demografisk transition (det betyder helt enkelt att folk slutar ha åtta barn för att öka chansen att någon av dem överlever till vuxen ålder) och ett förbättrat miljötänk. Man ser ofta en negativ effekt på miljön i början av ett lands ekonomiska tillväxt, men efter ett tag vänder den utvecklingen och man börjar ta hänsyn till miljön på ett annat sätt. På Kiva finns även möjligheten att ge så kallade "gröna lån".

Disclaimer, eller åtminstone en brist på sådan

Jag är inte sponsrad av Kiva, jag har ingen ekonomisk dealing med dem utöver de lån jag ger, och jag får ingen form av bonus eller annat för att skriva om dem. In fact - de har ingen aning om att jag existerar. Jag tycker bara att det är ett så bra koncept, som inte alla känner till, och jag vill bara ta tillfället i akt att sprida ordet.

Nästa inlägg handlar förmodligen om lera.

Nu jävlar

Tjoho! Nu blir det Youtubedebut! Kom för de höga förväntningarna, stanna för de hastigt förbiskymtande glimtarna av min urringning. Och tryck like, det är tydligen viktigt om jag ska bli ett megastort Youtubefenomen. Och det vill jag ju bli.


Videon handlar om den grundläggande tekniken Skinner blend, som är viktig att kunna när man håller på med polymerlera. Jätteviktigt. Titta nu på videon.

Den handlar också om halsbandet här till höger. Eftersom det är gjort med Skinner blend. TITTA NU DÅ!

Det är ju helt barockt

Ohoj! Nu har jag köpt saker igen. Den här gången på Slöjd-Detaljer, dit jag egentligen bara gick för att stocka upp med vit Fimo Professional, men som vanligt slank det mer ett par andra saker i korgen. Eftersom har en del andra spännande utgifter framför mig den här månaden (en rotfyllning) så blev det just bara en enda grej till - I'm nothing if not måttfull och balanserad.

Så vad köpte jag då? Jo, en Fimo mönstermatta med mönstret "Baroque". Jag har inte sett dem på Slöjd-Detaljer förut, men de har säkert legat där och gömt sig i ett mörkt hörn även tidigare. Det fanns ett par andra mönster av samma märke, men det finns ett betydligt större utbud i Hobbyrians webbutik under kategorin Verktyg/Stämplar och Textur.

Mönstret är väldigt fint, och man kan använda båda sidorna av mönstermattan för en upphöjd respektive nedsänkt effekt.

Upphöjd effekt - perfekt att dekorera med mica. Tyvärr
den sida som har kvarvarande klisterrester

Det som var mest barockt med mönstermattan var dock att den jättestora etiketten på framsidan som satt tvärs över mönstret var fastsatt med ett lim som BARA INTE GICK ATT FÅ BORT SATANS HELVETE.

Jag drog bort etiketten försiktigt. Hälften satt kvar. Jag tog bort även denna del. Kvar blev vita pappersrester. Jag pillade bort dessa med naglarna. Kvar blev kladdiga limrester. Jag tvättade med nagellacksremover. Fortfarande kladdigt. Jag tvättade med ren aceton. Fortfarande kladdigt. Om NASA är osäkra på vilket material de ska ha i limfogarna på sin nästa rymdfärja så kan de vända sig till Fimo Staedtler för tips.

Det är förstås inte på grund av något speciellt känsligt sinne för estetik som jag vill ha bort limresterna. Leran fastnar! Resten av mattan går att använda helt utan släppmedel, men delen med limresterna måste jag preparera med liberala mängder majsmjöl för att inte leran ska fastna. Det är såklart inte hela världen MEN ÄNDÅ. Så onödigt.

Nedsänkt effekt

Förutom denna mycket störiga detalj så är jag väldigt nöjd med min mönstermatta. Den har samma bredd som Fimos pastamaskin vilket gör det enkelt att köra den tillsammans med lerark i maskinen för ett ordentligt mönsteravtryck (här hade det varit extra trevligt om inte leran fastnade i limhelvetesresterna). Båda sidor ger ett fint och detaljrikt mönster. Ska man dekorera med glimmer (mica) så är nog sidan som ger upphöjd effekt att föredra.

Jag har inte testat att använda resin, men jag kan tänka mig att det är ett användningsområde för sidan som ger nedsänkt effekt. Jag har funderat mycket på resin på sistone. Som man ju gör. Det jag funderar mest på, förutom vilka märken som kan vara bra, är om det är värt besväret att köpa UV-härdande resin och en liten UV-maskin, samma princip som till vissa typer av gelbaserade nagellack. Jag kommer förstås meddela mitt beslut här, i Platta Saker Daily News.

Så, sammanfattningsvis, mycket trevlig mönstermatta som dessutom är otroligt billig, men med ett envist klister efter etiketten som förtar en del av den initiala glädjen. And I am all about den initiala glädjen.

För övrigt är det här varma vädret en seriös glädjedödare för mig som nybliven polymerist. Allt är mjukt och smetigt och kladdigt (that's what she said!) och det är fingeravtryck på precis allting. Kanske läge att ta itu med färgövningar från en bok som snart kommer recenseras här i Platta Saker Tycker Till?

Recension - The Art of Polymer Clay Millefiori Techniques

Hej! Nu börjar det bli alldeles för längesedan jag skrev något. Förutom att jag har roat mig med en akut och smärtsam rotbehandling av mina tydligen genomruttna tänder och lite annat spännande så försöker jag bygga ihop en video, vilket är lite av en utmaning för någon som aldrig gjort det förut. Så försök hålla era förväntningar inför min stundande Youtube-debut på rimliga nivåer är ni snälla.

Men innan jag gör min entré som internationellt Youtubefenomen så tänkte jag att jag skulle skriva lite om en bok jag precis läst. The Art of Polymer Clay Millefiori Techniques är skriven av Donna Kato som är en mycket känd polymerkonstnär.

Millefioriteknik är från början en teknik som används av glaskonstnärer, men samma teknik kan användas för polymerlera. Det innebär helt enkelt att man gör genomgående mönster i leran, vilket jag har skrivit om tidigare. 

Boken börjar med att gå igenom grunder kring polymerlera, som redskap, hantering, förvaring, conditioning och så vidare. Den går därefter vidare till de grundläggande former som man använder för att bygga upp millefioristavar, som jellyrolls, randiga stavar med mera. För varje sektion finns det olika projekt man kan följa, samt inspirationsbilder från hennes egna och andra alster där de olika teknikerna används.

Tvära kast

Boken gör i mitt tycke ett ganska tvärt hopp från mycket grundläggande tekniker, via mer komplexa mönster som blommor och... fler blommor, till ansiktsstavar, vilket är betydligt mer komplext. Jag hade väldigt gärna sett fler mellansvåra projekt - även om de flesta projekt verkar vara roliga och jag gärna ger mig på och testar dem så tycker jag inte att min kunskap kring millefiori riktigt har tagit något större kliv framåt.

But who's counting?

Kanske är problemet att boken inte riktigt vet vad den har tänkt sig för läsare. Är det fullständiga nybörjare den vänder sig till? De har säkert nytta av sektionen om grunderna kring polymerlera men lär bli förvirrade över beskrivningar som "as if you were making a tube bead" som dyker upp redan i allra första projektet.
En rutinerad polymerist (polymeratör? polymerator?) vet förstås hur man gör tube beads, men om boken är tänkt att rikta sig enbart till de som redan har kommit en bit på väg så känns de onödigt att dedikera en femtedel av boken till det mest grundläggande (då har jag inte ens räknat med sektionen om hur man gör Skinner blends) - dessa sidor hade istället gärna fått innehålla ett par till projekt på medelsvår nivå!

Just Read The Instructions

Överlag hade boken haft stor nytta av lite vänlig men bestämd editering. Beskrivningarna är ofta långa, röriga, innehåller felaktiga sidreferenser, opedagogiska bilder (om projektbeskrivningen hänvisar till "green clay" så blir det väldigt virrigt om leran på bilden är gul), temperaturangivelser enbart i Fahrenheit, långa klumpiga textavsnitt och instruktioner som går emot sedvanliga rutiner kring polymerlera utan att lämna någon förklaring.

Fantastiska fjädrar

(Till exempel så ska man i flera projekt bränna leran i 30 minuter, lägga till mer lera och sedan köra i 15 minuter, därefter ska det vara klart. Vanligt är att man gör tvärtom, eller kör i 30 + 30 minuter - det jag har fått lära mig är att man ska säkerställa att all lera varit i ugnen i minst 30 minuter. Varför man ska göra annorlunda förklaras inte. )

Sammantaget

Jag är mest entusiastisk kring att testa att göra fjäderstavar, men också en hel del av de andra projekten. Boken är rikligt fylld med inspirerande projekt och matnyttiga tekniker, men jag hade dock gärna sett lite mer teknisk information kring hur man gör större, mer komplexa stavar. Om någon känner till andra böcker som jag borde läsa så hojta till i kommentarerna eller på Facebook!

Hon kom som ett yrväder...

.... en junidag kring lunch och hade en rosa väska med Totorohänge i släptåg.

Jag pratar förstås om min fantastiska åttaochetthalvtåriga brorsdotter Robin som har hälsat på mig i helgen! Hon reste hit från andra sidan Sverige i sällskap med sin farfar/min pappa för att hälsa på och klappa på vår ganska nya bebis.

Vi ses inte så speciellt ofta, och när vi gör det brukar det vara kalas eller åtminstone en massa saker planerade, så jag var lite osäker på hur vi skulle spendera helgen. Jag ringde upp hennes far/min lillebror i förväg och undrade lite försiktigt om han trodde att hon skulle tycka att det var kul att pyssla med lera? Jag ville ju inte tvinga henne att artighetspyssla för att inte göra sin faster ledsen, men han menade att jo, Robin gillar att pyssla så det blir nog bra.

En ny adept

Hon hade inte hört talas om Fimolera så vi körde en liten introduktion. Jag hade tänkt att vi skulle hinna med att göra lite mica shift tillsammans och kanske inte så mycket mer. Efter att ha förhört mig om aktuella favoritfärger så beslutade vi gemensamt att vi skulle använda lila. En ganska ljus lila skulle det vara, och vi fick till en riktigt fin nyans genom att blanda röd metallic, blå metallic, pärlemor och en gnutta vitt. Vi tryckte fast mönstermattan tillsammans och så gjorde jag det man gör vid mica shift och som jag ska återkomma till så fort jag får till mitt planerade inlägg om mica.

Hon fick rota fritt ur min låda med "skatter" och valde ut ett hänge att fästa leran i samt en liten älva att ha till. Efter gräddning, putsning och polering blev det nog något av det snyggaste jag gjort!

Men sedan tog det fart! Hon verkligen ÄLSKADE att köra lera i pastamaskinen, och fick formligen slitas ifrån den vid middag och läggdags. Jag visade olika tekniker och material, som Skinner blend, mönstermattor, utstickare, stämplar och mica. Hon experimenterade hejvilt med färger, blandningar, former, strukturer och effekter. Här följer en greatest hits från den gångna helgen:

Mica shift med utvald färg, ram och berlock

ÖV: mönstermatta + mica ÖH friskulpterad figur
NV: stege av ovaler NH: örhängen

Mitten: friskulpterat hänge Medsols från vänster: 1 mönster + mica, 2 skål för småsaker,
3 taco som blev glass som blev taco igen, 4 geometriskt hänge

Samtliga mönstermatta + mica, min favorit är "ägget" nedtill vänster som
är en fantastisk färgkombination

ÖV: mönstermatta på marmorerad lera, HÖ: änglavingar
NV: marmorerad lera med struktur från Barbiekam, yteffekter av mica
i olika nyanser, blandade utstansade former.

Visst är det fina grejer? Jag tycker att det känns så befriande att bryta mitt eget försiktiga experimenterade (som aldrig sker med mindre än att jag först tittar på sjuttioelva tutorials på youtube och sedan läser tre böcker om tekniken) med denna lustfyllda frimodighet! Hon skapade, och skapade, och skapade! Hon fick idéer, hon blandade färger, hon testade glatt varje ny grej jag visade och hon tröstade mig varje gång jag tyckte att attans, nu gick det där sönder eller nu blev det där kasst. "Det gör ingenting för MIG, JAG tycker att det är jättefint!"

Söndag morgon tassade jag försiktigt upp strax före sju med pigg och vaken bebis i famnen. Maken och dottern sov fortfarande, min pappa sov som en stock på vardagsrumssoffan och det var alldeles tyst i lägenheten. Men i rummet där Robin skulle sova stod sängen tom. Jag kikade in i arbets-/hobbyrummet och mycket riktigt, där stod hon och vevade på pastamaskinen och skapade för fullt.

"Men när vaknade du då Robin?"
"Jag vet inte riktigt!"

En ny och mycket hängiven polymerleranhängare verkar ha sett dagens ljus.

För att sammanfatta: jag tycker att min brorsdotter Robin är dunderkul att hänga med. Hon har lovat att hälsa på snart igen, och jag har lovat att vi då ska pyssla med lera precis hela tiden. Det är ett löfte jag gärna avger!